Men vadå? Vi ville ju se så coola (ett ord som inte fanns i svenskan 1976) ut. Vi hade lagt våra surt!?? förvärvade barnbidrag på en varsin sammetskavaj. Vet än inte idag vad det var som drev oss till detta, kanske ville man försöka vara vuxen, avslappnad med en cocktail i ena handen och en vacker flicka i andra.
Jag hade köpt en svart sammetskavaj och jag tyckte den var så snygg. Till den grandiosa kavajen skulle jag ha ett par djupt vinröda manchesterbyxor med en ficka på ena sidan benet. Manchestervecken var breda och vad jag kan minnas så var byxorna, som i och för sig manchesterbyxor brukar vara mjuka och sköna. Under min sammetskavaj hade jag en vit skjorta som jag hade köpt, men kan inte minnas var. Däremot minns jag att den inte hade någon krage.
På fötterna skulle jag ha ett par finare skor. De var bruna med en oxblodsrött band som följde vristen och detta var på hösten 1976 och då hade alla skor en platåsula. Det mättes och tävlades om vem som hade högst klack och sula, och det fanns något slags index där, var klacken så hög så skulle sulan vara så hög. Vad jag kan minnas idag så var klacken tio centimeter och sulan två. Inget extremt, men de föll inom platåsko indexet. Efter att ha spenderat det mesta på kavajen och något mer som var livsnödvändigt så gick man upp till caféet på Åhléns. Där fanns det alltid någon man kunde sitta och tôla med. Kanske inte alla dagar i veckan men på fredagarna så var det smockat med skoghallsfolk. Det var på den tiden, då den enda, kanske inte riktigt, men den ena av två förbindelser med fastlandet var Jakobsbergsbron. Den gamla vägen förbi flygfältet och sjukhuset. Det är från den tiden man än idag säger att de har vågat sig över broa.
Där i något hörn kunde man springa på någon som var fyllda systembolag. De satt och tog upp beställningar och fick någon femma och tia här och där för att finansiera sin egen helgfylla. Det togs även upp beställningar på varor någon hade sett ett par skor någonstans, en annan behövde en brödrost till morsdag eller några LP skivor kanske. Var man inne i den svängen så gällde inte kontanter. Det var ren byteshandel, varor mot något från systembolaget. Skorna kanske var värda en hela Lemongin. En LP med Nationalteatern eller kanske med Kiss kunde vara värt en flaska Kir osv.
Det hela blev mycket komiskt när Micke beställde en fjärrkontroll... så att han kunde switcha mellan TV1 och Kanal 2. Fjärrkontrollen som han hade tittat ut åt någon törstig tonåring fanns bara två trappor ner. På den tiden så hade Åhléns en Radio och TV avdelning nere i källaren, och där fanns den, denna fantastiska tingest som gjorde att man aldrig mer behövde resa på sig när den lilla vita triangeln började blinka uppe i högra hörnet (tror att det var det högra) och det var dags att byta till den andra kanalen.
Det enda, och troligen det mest grundläggande angående fjärrkontroller måste ju vara att den tillhör Teven som man äger. Oftast så skickar ju en fjärris olika frekvenser av infrarött ljus vilket då osv. Jag menar, finns det något mer värdelöst än en fjärrkontroll utan mottagare. Detta var dock inget som varken Micke som var beställare och hans affärspartner överhuvudtaget tänkte på. Ser allt framför mig, snattaren helt dyngrak på sin hela Lemongin (blandad med Äpple Mer) och hälaren sittandes i sin soffa svärandes varför i helvete funkar inte skiten… nå väl, det var inte alltid helt självklart hur man skulle ge sig ann all denna nya teknik som bara blommade upp. Bara sådär helt plötsligt så kunde alla människor köpa sig en video om man ville. Det gick att spela in TV program på ett band och se det om och om igen.
Vaddå hjulet??? En av de största uppfinningarna måste ju vara att kunna kopiera media. Fast å andra sidan så sitter det ju hjulliknande konstruktioner i den mesta elektronik, i alla fall i gamla remdrivna ök. Mats tjej, Inger var nog bland de första som jag kände att skaffa video. Kommer inte ihåg om det spelades in något på denna video, men det spelades upp.
Förr i världen, typ i slutet av sjuttiotalet fanns det inte så många videouthyrare. Expert var en, den butiken låg på parkeringstomten bredvid Knastret på Ö. Torggatan. En annan låg på Stinsgatan i viken. På Norrstrand drog en snubbe igång en uthyrning i sitt källargarage, han hade nog de mesta och bästa filmerna på översta hyllorna. Jag glömmer aldrig den första filmen från översta hyllan som jag hyrde, såg den säkert tio gånger. Hin Håle och Hans Heta Brudar hette den på svenska, platina blondinen Seka spelade huvudrollen tillsammans med Serena. Dessutom så hyrde Åhléns ut filmer. Där kunde man hitta Video Invest filmer, snaskigheter som Tool Box Murder, Cannibal Ferrox och NY Ripper, hela gräddan av filmer som diskuterades i TV programmet Studio S. Jo, det är sant, de hade de filmerna på Åhléns.
Oj då, där drog det iväg lite, tillbaka till Åhléns Kafé.
Det var i denna kriminella sfär som jag spenderade resten av mitt barnbidrag. Sextiofem kronor tror jag att den kostade, min första flaska whiskey. Det var Läppen som var några år äldre som alltid snackade om Lauders, den bästa whiskeyn brukade han säga, så vad var annat än självklart än att det fick bli en sådan liten knubbig och fyrkantig flaska med 37,5 centiliter bärnstensfärgad, 40 % alkoholdränkt vätska.
<< Home